<- föregående | index | följande -> - Fyll i ditt donationskort!

Hippokrates Ed

Jag svär vid Apollo, läkaren, och Aesculapius, och Hygieia och Panakeia och vid alla gudar och gudinnor, att jag, så långt mina krafter och mitt omdöme det tillåter, kommer att hålla denna Ed och de bestämmelser som där ingår. De som lärt mig läkekonsten skall jag ära lika mycket som mina föräldrar, jag skall dela allt jag har med honom och se till att han har allt han behöver. Hans söner skall jag betrakta som mina bröder, och om de vill lära sig läkekonsten, skall jag undervisa dem utan lön eller avtal. Jag kommer att sprida kunskapen om läkekonsten till mina och min lärares barn, och till de lärlingar, som avlagt skriftlig ed enligt lagen om läkekonsten, men inte till någon annan. Jag skall följa de regler, som enligt mitt omdöme och bedömning är till nytta för mina patienter, och jag skall undvika att orsaka skada eller oförrätt.

Allting bygger på ett välfungerande system

I hela transplantationsskeendet kan själva organtransplantationen liknas vid isbergets topp. I många fall föregås den av veckor och månader av samarbete mellan patienten och vårdpersonalen. I allmänhet är levertransplantationer de det är mest bråttom med. Njursjukdomarna är de enda där det finns en ersättande vårdform, dialys.

Alla organtransplantationer i Finland görs på Helsingfors universitetscentralsjukhus, HUCS. Njur- och levertransplantationerna görs på Kirurgiska sjukhuset och hjärt-, lung- och hjärt-lungtransplantationerna görs på Mejlans sjukhus. Organtransplantationer på barn görs på HUCS Barn- och ungdomssjukhus. Hornhinnetransplantationer utförs i någon mån även på de andra universitetscentralsjukhusen.

Man har ansett att en centralisering av funktionerna gör det möjligt att upprätthålla hög yrkeskunskap och know-how. Samtidigt kan man spara på kostnaderna, med tanke på att vårt land har en så liten och gles befolkning.

De organ som transplanteras kommer från sjukhus som Rättskyddscentralen för hälsovården har godkänt som sjukhus där organ och vävnader får avskiljas. Sådana sjukhus är alla universitetscentralsjukhus och centralsjukhus, sammanlagt 21 stycken. Dessutom avskiljs organ på Jorv och Pejas kretssjukhus. En del av hornhinnorna kommer till Finland från Danmark.

Finland deltar även i ett nordiskt system. Det ökande antalet transplantationer och det stigande behovet av donatorer har i Norden skapat ett behov för ett vidare nätverk. Redan i ett tidigt skede av verksamheten grundade de nordiska transplantationssjukhusen en samorganisation, Scandiatransplant, där Finland har varit medlem sedan 1971. Scandiatransplants centrum finns i Århus i Danmark. De nordiska ländernas organtransplantationscentraler finns i Norge i Oslo och i Danmark i Köpenhamn, Århus och Odense. I Sverige finns fem centraler, Huddinge nära Stockholm, Malmö, Lund, Uppsala och Göteborg. Islands transplantationer sköts i Köpenhamn.

År 2001 utbytte Finland och de övriga nordiska länderna transplantat på följande sätt:

Till Finland från det övriga Norden:
- njurar 13, av vilka 7 från Sverige, 6 från Danmark
- levrar 5, av vilka 2 från Sverige, 1 från Norge, 2 från Danmark
- hjärtan 2, av vilka 1 från Sverige, 1 från Danmark

Finland skickade till det övriga Norden:
- njurar 9, av vilka 6 till Sverige, 1 till Norge, 2 till Danmark
- levrar 5, av vilka 2 till Sverige, 3 till Norge
- hjärtan 0
- lungor 1, av vilka 1 till Sverige

Transplantationsexpeditionen koordinerar

Transplantationsskeendet organiseras och koordineras på transplantationsexpeditionen på HUCS Kirurgiska sjukhus. Till kontoret anmäls även alla organdonatorer. På transplantationsexpeditionen på Kirurgiska sjukhuset arbetar fyra transplantationskoordinatorer, på Mejlans sjukhus arbetar två. Kontoret har jour dygnet runt.

Transplantationskirurgerna fattar besluten om den egentliga transplantationen. I det praktiska arbetet har de hjälp av transplantationskoordinatorerna som håller trådarna i sin hand genom hela processen. Koordinatorerna upprätthåller ett register över väntande patienter och tar emot uppgifter om donatorer. De koordinerar organavskiljnings- och transplantationsoperationerna, och deltar i operationerna för att avskilja organen. Koordinatorerna deltar även i transplantationspatientens vård. Efter transplantationen följs patienterna regelbundet upp. Koordinatorerna ger telefonrådgivning dels om frågor i anslutning till donationer, dels om själva transplantationerna. Rådgivningsarbetet sträcker sig från patienterna och deras anhöriga till diskussioner med studerande och andra intresserade.

Transplantationsexpeditionen samlar uppföljningsdata om dem som har genomgått transplantationer. Kvalitetskontroll och en kontinuerlig uppföljning av långtidsresultaten är nödvändiga för att transplantationsverksamheten skall vara framgångsrik och för att resultaten fortsättningsvis skall förbättras.

Koordinatorerna och transplantationskirurgerna besöker centralsjukhusen för att informera och ge råd till den personal som på sjukhusen arbetar med donationer. Målet är att antalet tillgängliga organ skall öka och att organen skall vara i allt bättre skick. Då fungerar de bättre i sin nya livsmiljö. Utbildningen ger personalen färdigheter att möta situationer som kan leda till organdonationer, och att diskutera saken med donatorns anhöriga.

De instanser som svarar för transplantationsverksamheten utfärdar de skriftliga vårdinstruktionerna för donatorer och uppdaterar dem enligt behov.

Koordinatorerna håller även föreläsningar om ämnet, till exempel på läroinrättningarna för hälsovård och för den stora allmänheten.

Enligt minuttidtabell

Då transplantationsexpeditionen får meddelande om en möjlig donator inleds en händelsekedja som även i de snabbaste fallen räcker flera timmar och i längsta fall ett helt dygn. Händelsekedjan inleds med att man utreder om donatorn är lämplig för avskiljning av olika organ. Detta kan kräva tilläggsutredningar som är tidskrävande. Om möjligheterna bedöms vara goda besluter man genomföra transplantationen. Efter detta fortskrider händelserna med en precision på minutnivå.

Den noggranna tidtabellen är viktig eftersom organ inte hålls funktionabla länge efter avskiljningen. Hjärta och lungor kräver de snabbaste transplantationerna. Båda dessa håller bara i fyra timmar efter avskiljningen. En lever håller i 12 timmar. Längst håller njurar och hornhinnor. De håller i 36 timmar.

Operationerna för att avskilja organ utförs av donatorns sjukhus i samarbete med en grupp på HUCS. En transplantation sker som ett samarbete mellan flera olika yrkesgrupper. På Kirurgiska sjukhuset finns alltid en jourhavande transplantationskoordinator och en transplantationskirurg. I den grupp som finns i beredskap för t.ex. levertransplantationer ingår utöver den jourhavande transplantationskirurgen och transplantationskoordinatorn även fem andra kirurger, två anestesiläkare, fem sjukskötare från kirurgiska avdelningen, tre anestesisjukskötare, en laboratoriesjukskötare och ett sjukhusbiträde. Ibland deltar även en nordisk operationsgrupp i avskiljningsoperationen.

Den patient som väntar på en transplantation måste vara anträffbar dygnet runt, antingen per telefon eller med hjälp av en personsökare. Patienten står i regelbunden kontakt med koordinatorn. Man kommer på förhand överens om på vilket sätt patienten skall ta sig till sjukhuset.

<- föregående | index | följande ->